truereason

En blogg om min vardag, tips och funderingar kring livet.

En som dränkt sig

Kategori: Tankar

Om man kunde dränka sig i ord skulle jag ha drunknat för länge sedan. Orden bara kommer över en, som en våg som aldrig tar slut och du bara står där vid strandkanten och kan inte ta dig någonstans. Och skulle du kunna röra dina fötter, som sjunker ner mer och längre ner i stranden för varje vatten-droppe, skulle du ha två väg-val
- Att ta dig ännu längre ut i vattnet och inte vara säker på att överleva utan falla till botten. Till en botten du aldrig skulle ta dig upp ifrån
- Att dra dig bakåt upp längre in på stranden och söka skydd för att vattnet längre inte ska ha en chans att dra ner dig 
 
Vad skulle du välja, på vilket sätt finns det positiva i något? 

Tack Blogg.se

Kategori: Tankar

Måste bara tacka er/tjejen hos er här på blogg.se som hjälpt mej återskapa mitt konto och min kära blogg!
Super tack!!

I´m good at fake smiling, cause that is what I do to get through the days

Kategori: Tankar

Jag tar ett inlägg bara för att skriva av mej. Bara skriva om allt, allt det som mina fingrar låter mej stava..
Ni kanske har märkt här på bloggen att mitt liv inte är på toppen just nu, ni som ser mej i min vardag har säkert märkt och mina nära har fått höra mina ord. Ni har stått ut med min negativitet till allt. Det är er jag vill skriva till, er som har stöttat mej, ni som även stöttar mej nu. Jag skulle aldrig stå ut att lyssna på mej men det bara kommer, jag kan inte hålla tyst. Det går bara inte.
Jag förstår inte hur ni inte kan ha tröttnat när till och med jag har gjort det på mej. Ni kanske har tröttnat men ni säger inget för ni finns verkligen där, ni fårstår mej och era ord är så bra. Jag är så glad över att jag har så många kring mej, att det bara är bra människor jag har omkring mej. Ni får mej att vilja fortsätta, jag vet faktiskt inte hur det skulle vara om jag inte hade er. Jag vet inte om jag hade varit vaken, jag vet inte om jag hade orkat.. Jag nämner det ofta men tack vare er skulle jag aldrig göra något sådant. Förlåt att jag tar upp det. Förlåt Mamma för att det har blivit såhär♥
När jag säger att jag inte vill leva det livet jag lever så är det inte er jag vill mista, det är er jag vill skapa en ny person med. När jag säger till er att jag inte vill leva mer får jag  dålig samvete, jag vill inte skada någon. Men jag kan inte hjälpa det..
Jag trodde att gymnasiet skulle vara en nystart, här skulle man kunna förändra hela livet om man bara ville det. Det blev inte som jag hoppades. Mitt liv sjönk till botten för jag hade så höga förväntningar på att bli någon annan, få en ny start. Men man kan inte bli en ny människa för att man börjar på en ny skola, man kan inte bara släppa det förflutna för det förflutna är ens liv, det är verkligheten. Början var tuff, men jag får hjälp nu och jag trodde aldrig att det skulle bli så som det är nu. Jag har en bra klass, mer än bra. Några jag aldrig trodde jag skulle bli nära vän med är några jag kan berätta allt för idag. Dom tjejerna är helt underbara. Det var idag jag faktiskt försod att jag betyder något för dom också. Snälla ni ta inte illa upp för det jag just skrev men det idag fick mej verkligen på andra tankar, bra tankar. Ni tre är helt underbara och jag är så glad att jag hittat er, att jag kan prata om allt med er. Jag känner att jag upprepar det mesta nu men det ni sa idag värmde så och jag hoppas verkligen att ni förstår vilka ni är. Ni är alla underbara tjejer som betyder mycket för mej. Ni är super fina tjejer, ni inspererar mej, det ni säger får mej att vilja kämpa. Men nu när jag sitter här kommer verkligheten ikapp mej.. Tårarna rinner ner för min kind, tankarna flyr iväg någon annanstans, allt blir kaos och jag vill bli någon annan.
Jag vill ha det där perfekta livet, vad finns för problem om allt bara är perfekt.
Jag saknar någon att ha vid min sida så det gör ont. Jag har inget hopp om framtiden kvar när jag får höra era ord. Det är som att någon skulle slå ner mej. När jag hör era ord vill jag bara krypa ner under täcket och gömma mej, försvinna från verkligheten. Ni förstår inte hur mycket jag tar åt mej. Kanske är jag dum i huvudet, jobbig, kanske är det så att det är något fel på mej. Jag vet att jag säger att jag vill höra sanningen, men jag tror väl inte att det värsta ska vara sanningen.
Jag lever på uppmärksamhet, jag lever på komplimanger. Det är det som får mej att växa.
Jag vill att verkligheten ska vara som det är på film. Jag vill leva i en film. Jag vill att allt ska hända nu, jag vill bara att något ska hända. Jag orkar inte vänta.. Eller är det så att jag inte har något att vänta på?
Tårarna rinner ner för min kind, musiken spelas upp och jag skapar bilder i mitt huvud.. Jag tänker på dej, på han, på dom, på den och han andra.. Det kniper till i magen och jag saknar någon att ha som min egen. Någon som vill vara min. Någon som kan torka bort mina tårar, värma mej när jag fryser, någon som kan viska i mitt öra "allt ä bra, jag finns här. Jag stöttar dej i allt". Att få höra orden "jag älskar dej"
..